Demokrativurpan

Jag har tills nyligen varit ytterst förundrad över hur Löfven och de övriga i den vänsterliberala gemenskapen helt verklighetsfrånvänt kunnat hävda att oppositionen skulle utgöra ett hot mot den svenska demokratin, då jag inte förstått hur de kan ha kommit till en så apart slutsats. I skolan fick vi ju alla lära oss att demokrati innebär folkstyre, alltså att folket är med och bestämmer. Som Abraham Lincoln uttryckte det ”…of the people, by the people, for the people.” I Sverige har konstitutionen utformats så att vi har en representativ demokrati, där folket i alla fall i teorin ska kunna utse lämpliga politiska företrädare.

Jag har därför som sagt haft svårt att se vad som skulle kunna vara odemokratiskt med att folk röstar på SD, M, KD och L i ett val. Eller AfS för den delen. Folket väljer ju i demokratisk anda de företrädare de tror bäst ska kunna representera deras åsikter. Demokrati som statsskick har rent definitionsmässigt inga föredragna åsikter eller värderingar. Att alla möjliga åsikter får yttras, debatteras och göras till valfrågor är ju hela demokratins kärna.

Men det är på denna punkt hela det vänsterliberala etablissemanget har fått alltihop om bakfoten, vilket jag fick upp ögonen för när jag läste ”Efter Demokratin” av Karl-Olov Arnstberg. Han driver tesen att demokrati i deras ögon är liktydigt med universella mänskliga rättigheter och korrekt värdegrund, alldeles oavsett vad en majoritet av folket anser om saken. Hur de kan ha fått denna uppfattning kan man ju fråga sig, men de måste helt ha förträngt vad de lärt sig om begreppet i skolan.

En sådan demokratiuppfattning är enligt mig högst skadlig, då den begränsar vad folk får tycka. Nu tror jag ju inte att de som röstar höger inte stödjer de mänskliga rättigheterna, men på ett principiellt plan är det farligt, då det räcker med att makten tror det för att börja försöka inskränka individers yttrandefrihet (och i förlängningen förbjuda vissa partier från att delta i fria val?!).

Såklart att jag inte anser att majoriteten ska kunna förtrycka en minoritet, men detta borde ju i så fall åberopas som just en mänsklig rättighet, inte en demokratifråga. Sålunda inskränks den teoretiska ultimata demokratin av individens rätt att inte bli förtryckt. Och rätt så, varje dogm tagen till sin extrem riskerar mynna ut i lidande.

Så: Vänstern har fått demokratibegreppet om bakfoten men vilseleder kanske inte avsiktligt. De är ju inte medvetet onda. De försöker bara som vanligt vara goda, utan att se till konsekvenserna.

Min uppmaning till dem: Låt folk rösta om värdegrunden istället, och låt demokrati vara folkstyre.

Men min uppmaning kommer av allt att döma inte hörsammas, för som Arnstberg i boken citerar ur ett mail han fått:

”Att argumentera med vänsterliberaler är som att spela schack med en duva. Det spelar ingen roll hur bra jag är på schack, duvan kommer i alla fall slå omkull pjäserna, skita på brädet och strutta runt som om det var den som hade segrat.”