Sunt förnuft (?) applicerat på skolan

Tänkte först jag skulle flasha lite med insikter om hur man skulle kunna komma tillrätta med saker och ting i den svenska skolan, men jag insåg snabbt att det finns många fler, och klurigare, problem än vad jag tidigare insett. Med mer ödmjukhet inför problematiken i den svenska skolan, kommer här ändå lite tankar om problemens ursprung, och förslag för att komma till rätta med grunderna.

Problemets ursprung

Så vad är egentligen anledningen till att skolresultaten under lång tid blivit sämre relativt andra OECD-länder? Är det kommunaliseringen, friskolereformen, den nya pedagogiken, betygssystemet, eller kanske digitaliseringen? Eller kanske något helt annat? Segregationen? Den ibland påtvingade integrationen? Luddiga kunskapsmål? Godtycklig betygssättning? Genusperspektivet? För lite rörelse? Ambitionen att alla ska nå samma nivå? Ingen ordning och reda? För mycket fokus på indoktrinering i korrekt värdegrund?

Nedan lite tankar om dessa områden, och därefter ett resonemang om vad vi nog främst borde satsa på för att kunna ordna till det här…

Kommunaliseringen

Att varje kommun fristående har ansvar för administrationen av sina skolor är knappast mest kostnadseffektivt, och leder tveklöst till problem med att upprätthålla en kvalitativ och likvärdig skolmiljö, även om det inte torde vara omöjligt, givet att man får in rätt kompetenser och har ett brinnande engagemang från ledningen. Inte optimalt, kan man nog konstatera.

Friskolereformen

Att friskolor tillåts ser jag som något i grunden positivt, med det förbehållet att de faktiskt måste ha krav på sig att leverera god utbildning (precis som även borde gälla kommunala skolor), samt att de inte borde få selektera på kompetens i sin elevurvalsprocess. Privata friskolor kan fungera som en testmiljö för nya driftsformer och idéer, kanske mer kostnadseffektiva sådana, och ger föräldrar och barn en valfrihet som annars skulle saknas.

Pedagogiken

Ett stort problem är enligt mig den nya pedagogiken, där fokus verkar flyttats från kunskap till analys. Utan någon kunskap i grunden, är det svårt att analysera något. När katederundervisning och prov på sakkunskaper ersätts med egen informationssökning och kritisk granskning redan på låg- och mellanstadiet, berövar vi våra unga den kunskap de hade behövt för att kritiskt kunna bedöma texter och företeelser i den riktiga världen.

Digitaliseringen

Att digitaliseringen även nått skolans domäner behöver inte nödvändigtvis vara något negativt, det handlar mer om hur det används. Faktum är dock att det verkar ha underlättat övergången från katederundervisning till ”egen informationssökning”, vilket inte alla ungdomar är mogna nog att applicera på ett fullgott sätt.

Betygssystemet, oklara mål och favoritism

Om betygen heter G-MVG, 1-5 eller A-F torde göra detsamma, men det spelar såklart stor roll vilka förmågor man premierar när man delar ut dem. Således borde det finnas tydligt definierade kunskapskrav, samt vederhäftiga sätt att bedöma uppfyllnadsgrad på ett rättvist sätt, helt utan godtycklighet och helt oberoende av individuella lärares gillande eller ogillande av en viss elev.

Kunskapskraven synes som sagt tyvärr vara nedprioriterade, och de nya betygsmålen, t ex ”förmåga att analysera historiska skeenden”, eller ”tar till sig texter med gott flyt”, lämnar öppet för olika tolkningar, dvs. godtycklighet i betygssättningen.

Segregationen

Såklart tänker man att elevernas prestation hämmas av att inte ha duktiga svenska elever kring sig, men den forskning jag sett på området visar att de flesta elever från segregerade skolor, som flyttas till mer normala skolor, inte presterar där heller. Snarare verkar de dra ner även övriga elever på den nya skolan, genom att störa och bråka. Givet detta verkar det enda receptet vara att kraftigt disciplinera störande elever på den skola de går på. Deras föräldrar behöver ställas till svars för sina barns beteenden, och bråk och skadegörelse ska kunna leda till relegering eller ersättning för skadad egendom. Det måste vara tydlig att skolpersonalen är de som bestämmer, och att det får konsekvenser att missköta sig.

Påtvingad integration

Likt bussning av problembarn till normala skolor, verkar tyvärr inte konceptet att bussa skötsamma elever till problemskolor heller nå några goda resultat. Snarare blir det svårare för de skötsamma eleverna att nå upp till samma nivå som de haft i sin tidigare studiemiljö, och inget tyder heller på att de skulle hjälpa problembarn att prestera bättre. Att svenska barn tvingas bli politiska integrationsverktyg är dessutom ett vidrigt svek mot dem, oavsett utfallet.

Institutionaliserad feminism

Alla är väl för jämlikhet mellan könen, och i Sverige har konceptet kommit att representeras av feminism mer än något annat. Den fjärde vågens feminism har dessvärre ingenting med jämlikhet att göra, utan hävdar skamlöst att klassigt manliga attribut är oönskade, och att kvinnliga dito borde blir normen för alla medborgare. Bort med alla tävlingsmoment, brottningslekar på skolgården, och ta för allt i världen inte hänsyn till att killar mentalt utvecklas ett par år efter tjejerna. Informera även tydligt alla killar om att de som framtida vuxna män är potentiella förövare, och att de hur väl de än försöker kommer göda den manliga kultur som leder andra män till våldsamma handlingar.

Inte i något annat land har killarnas skolresultat sjunkit så lågt i förhållande till tjejernas som i Sverige. Det är inte så svårt att räkna ut varför, när det konstant impliceras att man bör undertrycka sina impulser och skämmas för att var en del av den toxiska manligheten.

Rörelse

Jag tror jag vågar säga att ALL forskning visar på att mer rörelse och motion leder till bättre studieresultat. Främst är det killarna som gynnas, men även tjejer lyfts såklart. Ingen missgynnas av detta, vilket leder till att man måste ställa sig frågan varför det inte redan blivit obligatoriskt med rörelse på schemat varje dag.

Lika utfall, alla ska bli precis lika bra

Socialdemokraterna har styrt Sverige i snart hundra år, med endast några få avbrott, och är det något de har lyckats införliva i våra skolor är det grundinställningen att alla elever är oskrivna blad som har samma förutsättningar att tillgodogöra sig kunskap, och att det mest rättvisa utfallet efter genomförd utbildning är att alla lärt sig precis lika mycket. Det är ju extremt tydligt för alla involverade att det inte blir så, men hela skolgången synes baserad på detta synsätt; alla ska vara jämlika. I praktiken innebär det att undervisning av en klass anpassas efter den lägsta gemensamma nämnaren, och de som har potential att nå högre än så hämmas i sin utveckling. Som jag har förstått det blir det mer och mer ovanligt att ha olika nivåer för undervisning i t ex matematik och engelska, vilket ändå fortfarande var fallet under undertecknads skolgång. Kvar finns ett berg med medelmåttor, ur internationellt perspektiv knappt ens det, och några få som med hjälp av sina föräldrar, egen stark drift eller exceptionell begåvning ändå når sin fulla potential.

Ordning och reda

I ett samhälle där barn mer eller mindre utmålas som ofelbara, oskuldsfulla och goda, med ängsliga överbeskyddande curlingföräldrar som vägrar acceptera att deras barn kan göra fel, blir det svårt för rektorer och lärare att ställa krav och säga åt barnen på skarpen. Det innebär dock inte att det är ok för de vuxna på skolan att låta bli att ta kontroll över situationen, och tydligt markera för eleverna vad som är rätt och fel, hur man beter sig och vad de behöver prestera, eller att stå upp mot de föräldrar som hävdar sitt barns ofelbarhet. Att barnkonventionen blivit lag verkar ha blivit någon sorts förevändning för att inte behöva ställa krav och istället låta barnen bestämma. Se filmen Flugornas herre för lite inblick i vad det kan innebära.

Skapandet av likatänkande och lydiga undersåtar

Det verkar från ett utifrånperspektiv vara så att den kunskap som ändå fortfarande förmedlas från katedern är just den som dagens politiker vurmar för; klimatet är hotat och välden kommer gå under, vi har en moralisk plikt att ta emot flyktingar från hela världen, Trump är kass, Zelenskyy är en hjälte, coronapandemin kan bara lösas med vaccin, höga skatter är en förutsättning för vårt välfärdssamhälle osv. Genom att bombardera unga hjärnor med åsikter och vetenskapligt ej verifierade hypoteser under förespeglingen att de är ovedersäglig fakta, är i sanning ett hot mot elevernas fria tänkande och deras förutsättningar att utveckla sina kritiska analysförmågor. Dock är detta en perfekt metod för att redan i tidig ålder pränta in i medborgarna vad man borde tänka, och vad man inte bör ifrågasätta. Detta skapar följsamma medborgare med exakt samma korrekta värdegrund, som lätt kan manipuleras att löpa maktens ärenden hela livet.

Och hur ordnar vi till det här?

  1. Ordning och reda. Rektorer och lärare ska få full uppbackning i styrdokument och från statligt håll att disciplinera elever som missköter sig och skolkar. Om det nu handlar om att stänga av, relegera, polisanmäla skadegörelse eller annat, så måste skolledningen vara redo att markera alla oacceptabla övertramp från eleverna utan att vara rädda att få sparken eller att inte få stöd från myndighetshåll. Kanske dags att även återinföra betyg i uppförande?
  2. Återinför fokus på kunskapsmål. All forskning jag tagit del av verkar förespråka klassisk katederundervisning, där läraren förmedlar faktisk kunskap till eleverna, varför det förefaller väldigt udda att denna undervisningsform fått stryka på foten till fördel för egen informationssökning och kritisk analys. Innan eleven är mogen sådana övningar, behöver en solid kunskapsbas ha etablerats, och i unga år är det framförallt denna som bör bedömas och betygsättas.
  3. Eliminera godtycklighet i betygssättning. För att inte betygen ska bestämmas av en viss elevs goda eller dåliga förhållande till sin lärare behöver betygsättningen avidentifieras. Om det ska ske via central rättning av nationella prov, eller annan form av anonymisering låter jag vara osagt, men jag ser detta som det bästa sättet att en gång för alla börja dela ut betyg som är rättvisa, och i samma slag frånta oseriösa skolor möjligheten att generellt sockra sina betyg för att locka till sig elever. Skolorna skulle inte längre ha något alternativ till att förmedla just kunskap för att framhäva sin eventuella förträfflighet.
  4. Våga vara olika. Börja dela in elever efter kompetens och förmåga i ämnen där elever behöver olika mycket stöd, och våga låta duktiga elever utmanas på sin egen nivå, utan att behöva sitta rastlösa och vänta in sina kamrater. Detta kommer göra det lättare för alla att nå sin maximala potential, utan all den frustration som annars kan uppstå om man inte hänger med i undervisningen, eller om man redan förstått och vill arbeta vidare med nästa grej.
  5. Ta hänsyn till olikheter. Försök anpassa undervisningen till olika individers behov i så stort utsträckning som möjligt, framförallt ska det vara okej att bete sig både som tjej eller kille.
  6. Rörelse varje dag. Inför obligatorisk gymnastik, jogging, promenad, rörelseövningar eller liknande under en halvtimme varje skoldag. Det kommer bara ge fördelar.
  7. Opartiskhet. Lärare borde sätta en ära i att helt utelämna sina egna åsikter från undervisningen, samt att presentera vetenskap från ett så neutralt perspektiv som möjligt, och belysa det faktum att man ännu inte vet allt inom ett visst fält. Lär istället eleverna att ‘vetenskap’ är en metod för att söka sanningen (eller åtminstone bättre approximationer av den). Den bör ej förväxlas med att VARA sanningen.

Det var de bra förslag jag hade. Tyvärr finns det ett område jag inte har några klockrena förslag för, nämligen hur man kan komma till rätta med problemen på segregerade skolor. De skolor som idag består nästintill uteslutande av elever med utländsk härkomst ser det inte ljust ut för. Att börja tvångsfördela elever hit och dit för att jämna ut sammansättningen över flera skolor, alltså göra svenska barn till integrationsverktyg, synes mig inte någon god idé. Vi har tagit in för många på för kort tid. Det kommer inte gå att få upp alla dem på samma nivå som medelsvenssonbarnen under överskådlig framtid. Det krävs någon sorts speciallösning på dessa skolor. Extra fokus på svenska, kanske krav på en viss nivå innan man ens får börja ”vanlig” undervisning, extra fokus på ordning och reda, och kännbara konsekvenser för oacceptabelt beteende. Extra mycket ordning och reda alltså, även om det kan riskera att tilta mer åt uppfostringsanstalt än utbildande institution.

Slutligen

Man kan vidare resonera kring huruvida man egentligen behöver lägga så stor vikt vid ifall man har godkänt slutbetyg eller inte. Kanske antagningsprov eller färdighetstester kan vara nog så adekvata vid bedömning av kompetens inför antagning till en viss utbildning eller ett nytt jobb…

En reaktion på ”Sunt förnuft (?) applicerat på skolan

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s