‘Osynliga kvinnor’ eller ‘Passiva prinsessor’?

För någon månad sen tog jag mig igenom Caroline Criado Perez bok ”Osynliga kvinnor – hur brist på data bygger en värld för män”, då det alltid är intressant att få en djupare förståelse för hur ens antagonister ser på världen, och kanske lära sig något på vägen. Jag blev rekommenderad den när jag tipsade en bekant om ”Genusdoktrinen” av Anna-Karin Wyndham och Ivar Arpi, en bok som mer eller mindre presenterar en antites till den förra.

Det som slår mig ganska tidigt i min läsning är hur motsägelsefull bokens titel blir givet all den intressanta data som Perez presenterar. Det finns en hel arsenal av forskningsresultat som identifierar områden och produkter som inte är optimerade för kvinnor, och som sålunda skulle kunna utgöra en frodig grogrund för ny produktutveckling och allsköns förbättringar för kvinnors säkerhet och vardag.

Givet att den omfattande grundforskningen på detta område stämmer finns det hur många business cases som helst att presentera för företag, eller själv sjösätta start-ups och driva igenom, med förmodat god avkastning, då hälften av världens befolkning torde vara potentiella kunder för dessa optimerade produkter. Men det är uppenbarligen inte Perez slutsats. Istället verkar hon tycka att någon man borde ta tag i detta och servera kvinnorna precis det de vill ha. Hon verkar låst fast sig i någon idé om att det är synd om kvinnor för att männen inte ger dem de produkter de vill ha.

Nu säger jag inte att dagens företag agerar korrekt när de inte anpassar vissa produkter för att göra dem bättre för kvinnor, då de förmodligen kunnat tjäna en bra hacka på det, men vad är det som säger att de kvinnor som brinner för idén om en mobiltelefon anpassad för deras mindre händer, byxor med djupare fickor, eller bilstolar anpassade för kvinnors mått, inte själva skulle kunna driva företag som lanserar dessa produkter och gör dem till försäljningssuccéer?

Detta är bara ett av problemen med Perez analys. När man funderar lite kring hur det kommer sig att produkter företrädesvis utvecklats med normalstora män som utgångspunkt är det att det varit framgångsrikt och lönsamt. Produkterna har oftast gått att använda tillräckligt bra av andra, även om de passat ”medelmannen” bäst. Det bekymmersamma i Perez analys; att det är just kvinnor som systematiskt diskrimineras, är ju att man kan säga detsamma om vilken annan grupp som helst. Långa män, korta män, tjocka män, handikappade, barn, gamla, Mensa-medlemmar, uteliggare… Inga produkter är optimalt anpassade för dem heller. Det blir orimligt att tillverka perfekta produkter till alla i hela världen, då det såklart krävs en viss volym för att ekonomin ska gå ihop. Är det i så fall inte också diskriminerande att utveckla produkter som passar bäst till normala kvinnor?

Överlag tycker jag att det saknas ett helhetsperspektiv i boken. Klart man bör tänka på kvinnor när man utvecklar nya produkter och system, men dessa perspektiv behöver viktas mot andra och en slutlig lösning kommer med fördel ta hänsyn till all tillgänglig fakta.

Andra förhållningssätt än detta luktar mest ideologiproduktion eller godhetssignalerande, och kommer inte svara mot marknadens krav och är sålunda dömda att misslyckas. Visst kan man i många fall ha flera varianter på produkter, men ju mer man försöker nå alla, desto dyrare kommer varje produkt att bli, och desto fler kommer välja den billiga massproducerade konkurrenten som ändå passar de flesta män och kvinnor tillräckligt bra.

Avslutningsvis stör jag mig på de konstanta insinuationerna om att män förtrycker kvinnor i västvärlden. Visst finns förtryck, men det är till största delen i mindre utvecklade delar av världen. I väst finns det inget som hindrar kvinnor från att bli entreprenörer, annat än om de delar Perez föreställning om att det är synd om kvinnor, och att män borde servera dem allt de önskar.

Det här är inte ”kvinnor kan”, det är dess raka motsats.

Att författaren gör sitt bästa för att intala kvinnor att andra borde lösa deras problem riskerar att passivisera många kvinnor som faktiskt har driv att förändra världen och därigenom äger sina egna öden.

Detta är en bok för kvinnor som vill skylla på andra. Inte för de som är villiga att kämpa för det de tror på.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s