Den 23:e december raderade Youtube den samhällsgranskande nyhetskanalen Swebbtv från sin plattform. Ingen rimlig förklaring till denna deplattformering gavs, utan det konstaterades bara att en person som ringt in till ett av Swebbtv:s program uttalat sig skeptiskt till hanteringen av covid-19. Knappast något som bör vara förbjudet, eller som skulle kunna rättfärdiga raderingen av ett hundratal andra program. Om nu Youtube hade haft som ambition att vara en plattform för seriösa diskussioner, där man ifrågasätter politiska beslut och för en öppen diskussion om samhällsutvecklingen, vill säga.
Så är ju uppenbarligen inte fallet, och flera tidigare raderingar av enskilda Swebbtv-program, samt andra alternativa mediekanalers program, understryker Youtubes ambition att kväsa det fria ordet och styra narrativet i en för deras ägare och intressenter mer önskad riktning. Andra områden där de gärna censurerar kritiska röster har varit gällande klimatpolitiken och mångkultur.
Och tyvärr fungerar det i det korta loppet. För syns man inte finns man inte. Och det tar tid för nedstängda kanaler att hitta en lika stor publik via en annan videoplattform. Sålunda skjuts den obekväma debatten på framtiden, och Youtubes ägare och berörda politiker kan andas ut en stund.
Detsamma gäller såklart även avstängningen av Donald Trump från Twitter. Även om skälet här sades vara risk för framtida uppviglingar till våld. Som att förebygga brott som i Minority Report alltså?
Det finns flera sätt att se på dessa deplattformeringar.
Man kan med viss legitimitet hävda att privata företag borde ha rätt att välja vad som publiceras på sina plattformar, men när man blivit så pass stor att plattformen mer eller mindre innehar en monopolliknande ställning på marknaden borde ett annat förhållningssätt vara påkallat. Det hade möjligen varit en annan sak om Youtube och Twitter hade varit publicister, och därigenom varit ansvariga för allt innehåll på sin plattform, men det faller på sin egen orimlighet att kunna godkänna/underkänna miljontals uppladdningar eller tweets varje dag. Sålunda borde samma regler gälla för dessa företag som till exempel gäller teleoperatörer och bredbandsbolag; de är inte ansvariga för det folk talar om på telefon eller skriver på nätet när de använder deras tjänst.
Sen finns det såklart skäl att ta bort innehåll som bryter mot lagen; förtal och uppvigling till våld till exempel. Men i de flesta fall är det som tas bort inte aktuellt för någon form av brottsmisstanke. Istället är det för företagen obekväma åsikter som döljs.
Jag hävdar med bestämdhet att det dessa stora bolag sysslar med är rent antidemokratisk censur av meningsmotståndare.
Sådan censur är endast skadlig. Den försvårar en öppen och berikande dialog mellan meningsmotståndare. Vissa perspektiv och insikter döljs, trots att de hade kunnat hjälpa samhället att bli klokare, och andra, potentiellt farliga tankar, blir inte bemötta med sunda motargument, utan tillåts växa sig starka och öka polariseringen av samhället.
Om huvuddelen av samhällsdebatten utspelar sig på olika och åsiktsmässigt diametralt motsatta plattformar kommer mötena mellan dessa läger få dagens polarisering att verka ytterst fnuttig. Det intressanta blir även då vilken plattform ”verklighetens folk” kommer att ta del av. Alltså de som inte är intresserade av politik, utan är nöjda så länge de inte ser problem i sin egen vardag.
De kommer säkerligen fortsätta följa de gamla plattformarna; DN, SvD, SVT, SR, Aftonbladet, Expressen, Youtube, Twitter, Facebook, Instagram etc ett tag till, men förr eller senare förmodligen bli chockerade över den tilltagande och världsfrånvända extremismen. Och då kanske byta plattformar, om de ens vet var de ska leta, men även där finna alltför extrema narrativ. Kanske blir det i detta uppvaknande som den nödvändiga återföreningen av extremerna slutligen kommer ske. En återgång till plattformar där alla återigen kan stöta och blöta sina spretiga åsikter.
Frågan är dock hur illa det hinner bli innan ”verklighetens folk” vaknar upp och fattar vad som händer.
Alternativperspektiv 