Sverige: (In)toleransens förlovade land

Det är i dagsläget svårt att hävda att Sverige inte har stora problem med religiös radikalisering och växande islamism. Vi har på förment humanistiska grunder släppt in en stor mängd muslimska extremister i vårt land, förmodligen i tron att de bara är vanliga muslimer.

Kanske hade det inte varit så svårt att gissa att en viss andel av dessa muslimer också är islamister, och därför se till att kontrollera varje individ noggrant innan de släpps in. Men det har man dessvärre sett som någon form av rasism, trots att man med solid logik i ryggen kan sluta sig till att alla islamister är muslimer, även om såklart inte alla muslimer är islamister. En extra kontroll av eventuellt brottsregister från hemlandet hade i mina ögon till exempel kunnat rättfärdigas.

Men nu sitter vi där vi sitter, med ett överhängande hot om en omfattande samhällskollaps orsakad av de splittringar som dessa extremister sår i samhällskroppen, vilken de nästlat sig in i via myndigheter, föreningar, trossamfund, biståndsorganisationer, skolor, media och annan opinionsbildning. Och inte att förglömma: terror.

Det är just denna sista komponent som det svenska samhället är extra känsligt för, då det mest naturliga för en svensk att göra vid hot om våld, krig och terror är att till varje pris undvika att provocera dem som utgör ett hot. Vi är toleranta, storsinta och låter dem hållas. De ändrar sig nog och blir snälla då?

Karl Poppers toleransparadox gör sig påmind, men det känns uppenbarligen alltför osvenskt att säga ifrån på skarpen? Men hur kommer det sig egentligen att vi svenskar är så konflikträdda och undflyende när det gäller att stå upp och kämpa för det vi i grunden tror på?

Jag kommer nedan lista ett antal i mina ögon bidragande kulturella faktorer till varför Sverige och svenskarna uppvisar en sådan passivitet ställda inför både inre och yttre hot. Och vilken inbjudande mylla vårt vänliga samhälle utgör för både intolerans och etablering av parallella samhällsstrukturer.

  1. Myten om den svenska neutraliteten. Hur neutrala vi egentligen var under framförallt andra världskriget kan med rätta ifrågasättas, men berättelse om det goda i att inte ta ställning för eller emot andras förehavanden har etsat sig fast som ett mantra i den svenska folksjälen. Vi står på något sätt över ”de småsaker” som händer i den verkliga världen, och behöver inte ta ställning för eller emot. Att vara likgiltig och inte sätta sig till doms över andra har blivit den högsta formen av moral i vårt land.
  2. Jantelagen. Vi ska ju inte tro att vi är något mer än andra heller, så det går ju inte att hävda att en annan kultur än den svenska har några svagheter. Man sväljer de vidrigheter som döljs inom vissa kulturer; jihad, hedersmord, könsstympning, barnäktenskap och så vidare, för vilka är vi att ifrågasätta deras kultur.
  3. Åsiktskorridoren/PK-ismen. Kanske har dessa fenomen sina rötter i jantelagen, men den likriktning och konsensusmentalitet som vuxit fram i Sverige under de senaste decennierna hindrar en sund debatt om de problem vi står inför. Säger man att vi har ett problem med islamister riskerar man att bli utpekad som islamofob eller rasist. Av rädsla för att bli av med jobbet eller att hela ens familj ska bli utfryst ur lokalsamhället är det många som håller käften och låter oförrätterna pågå. I och med att de som ser problemen inte kommer till tals, dröjer det längre innan andra ser samma sak.
  4. Tron på värdegrunden. Trots att Sverige är världens mest sekulära land, har vi fortfarande en nästintill religiös tro på de kristna värderingarna. Kärlek, förlåtelse och nåd ligger som en varm och luddig filt kring det omöjliga begreppet ”allas lika värde”. Undfallenheten att värdera människor efter deras karaktär och agerande utgör en grogrund för vidriga beteenden och handlingar. För alla har ju samma värde och förtjänar alltid att bli förlåtna.
  5. Intersektionalitet. Mig veterligen är Sverige ett av de länder i världen som anammat den intersektionella samhällsanslysen i störst utsträckning. I klassisk marxistisk anda delar högljudda profiler och politiker in alla människor i olika grupper baserat på kön, ras, sexuell läggning, handikapp och religiös åskådning för att på detta sätt kunna identifiera vem som är offer, och vem som är förtryckare. En mörkhyad muslim kan i denna dogm endast vara ett offer, och ifrågasätter du det blir du som sagt nedsablad av pk-maffian. En islamist är bara en muslim som blivit kränkt, och har då rätt att hämnas.
  6. Godhetsknarkare. Om det är något den politiskt korrekte svensken älskar, så är det att känna sig god. Detta uppnås enklast genom att intala sig att man hjälper ett offer. Man tar den stackars kränkte islamisten i försvar. Man ursäktar hans beteende med att han kommer från en annan kultur och man ger honom bidrag så han ska klara sig i det rasistiska Sverige. Man kan posera som en generös, storsint och god människa, vilken kick! Man ställer såklart inga motkrav, för det skulle ju vara att begära för mycket av någon från den kulturen. Denna ”de låga förväntningarnas rasism” är godhetsknarkarens främsta kännemärke.
  7. En svensk tiger. Nationalmyten om den starke tyste svensken kan ha bidragit till den nästintill sadistiskt självspäkande toleransen många har mot det som får pågå i vårt land. ”Om jag kan svälja det som händer utan att gnälla, samtidigt som jag behåller lugnet, visar jag alla hur stark jag är.”
  8. Kulturell blindhet. Kanske är detta den främsta grogrunden för samtliga kulturyttringar ovan. Att svensken är så marinerad i sin egen kultur att den blir så pass självklar att man inte längre kan urskilja den från vad vi upplever vara den mänskliga naturen. Vår moral, våra lagar, vårt förhållande till staten och vårt sätt att bemöta andra är så självklara för oss att vi inte kan föreställa oss att någon skulle kunna tänka annorlunda efter att de sett hur det fungerar. Istället tror de flesta svenskar att vi inte har någon kultur, vilket leder till stora problem när invandrare ska försöka förstå oss, och över tid förhoppningsvis assimileras in i vår kultur.
  9. Välfärdsstaten. Det är svårt att komma runt det faktum att vårt generöst utbyggda välfärdssystem lockar hit de som redan i förväg planerat att inte göra rätt för sig. De kan girigt låta sig gödas av de svenska skattebetalarna via etableringsbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag, garantipension och barnbidrag, samt fri tillgång till läkarvård och kraftigt subventionerad tandvård. Allt detta medan de aktivt planerar för att ta över det vänliga landet medelst terror, hot och lobbying för förtryckande kulturyttringar.

Överlag kan man konstatera att den svenska ängsligheten för vad de intoleranta islamisterna kan tänkas göra om de blir kränkta ligger bakom att man till och med kan tänka sig att inskränka vår yttrandefrihet med lagstiftning mot ”hets”. Ingen ska längre få kritisera islam eller profeten Muhammed, för då riskerar man ju vedergällning. Vissa muslimer är bevisligen islamister, och de tvekar inte att straffa oss för övertramp. Så bäst att vi anpassar oss efter dem, de förstår ju inte bättre….?! De låga förväntningarnas rasism om igen…

Vi borde istället stå beredda att möta hotet om terror med andra medel än att släppa ifrån oss vår frihet. Vi måste vägra foga oss efter deras kränkthet.

För kom ihåg vad för idégods du annars stöder: ”Islamism är en fascistisk ideologi som gömmer sig bakom en religion för att slippa granskning och kritik.” – Johan Westerholm, Ledarsidorna.se.

En reaktion på ”Sverige: (In)toleransens förlovade land

  1. Håller med i alla punkter. In synnerhet punkt 9 är något som gör mig mest eftertänksam. Jag begriper inte hur en majoritet av ett folk som betalar så mycket skatt som svenskarna, kan acceptera att dessa skattepengar slösas bort som om det skulle finnas en bankomat utan limit för Magdalena Andersson.
    Vi pratar ju mycket om kriminalitet när vi kritiserar invandringspolitiken i Sverige. Nu är ju långt ifrån alla invandrare kriminella men dessvärre finns ju en viss benägenhet i vissa kulturella grupper. Och detta leder ju till otroliga kostnader för rättsväsen. Jag tycker att Ebba Busch krävde med fog och rätt att vi skulle bygga fängelser i Somalia, eftersom i dagens Sverige måste man köa för att kunna bli häktad. En månad på häktet kostar ungefär 45000 kr. Räkna gärna till kostnaderna för rättegången, polisarbete och skadan som uppstod för offret, då ser du att vår välfärd inte kan funka med en sådan ansvarslös politik.
    Polisen har ju inte de resurser som behövs i dagens Sverige och jag vågar påstå att de resurser som finns hade varit tillräckliga med en vettig invandringspolitik. Men nu är det väldigt bråttom att öka antalet poliser på våra gator. Pengarna som man till exempel också hade kunnat använda till att höja löner i sjukvården, åtgärda bostadsbristen eller ta hand om de som verkligen är fattiga och de som behöver hjälp i Afrika och världens fattigaste länder. Man hade kunnat hjälpa de som inte ha den minsta lilla chansen att ta sig till Europa. Men istället för att hjälpa den stora majoriteten av fattiga i hela världen väljer man att ”hjälpa” några få som ha råd att ta sig hit. De enorma kostnader som uppstår är ju oöverskådliga. Vi vet ju inte ännu vad det kommer kosta vårt samhälle om några årtionden. Vad kostar det egentligen när goda och villiga elever går i en mångkulturell klass där en lärare inte kan erbjuda alla en bra undervisningsnivå. Vi kan väl tänka oss hur det går till i ett klassrum i Angered eller Hisingen. Vi ser redan idag att utbildningnivån har gått ner rejäl. Man var ju till och med tvungna att fuska i PISA studien när Sverige uteslöt alldeles för många utrikesfödda, för att dölja verkligheten i svenska skolor. Denna nota kommer först om några år, när hightech- Sverige inte längre kan leverera lika bra. Då är vi ingen exportnation längre och då sjunker lönerna. Såna konsekvenser tänker bara ingen på idag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s