Tänk om det blir kallare?

Jag har precis börjat läsa Tege Tornvalls bok ”Tänk om det blir kallare?” och har genast fått en massa nya insikter i hur orimliga klimatalarmisternas utsagor om klimatets framtid är. Jag har under de senaste 5 åren blivit mer och mer övertygad om att deras prognoser för klimatet är rent skitsnack, och mer eller mindre är fabricerade för att skrämma människor till lydnad inför globalisternas agenda; att införa gynnsamma globala spelregler för de multinationella företagen, som därigenom, genom storskalig produktion enkelt kan konkurrera ut mindre aktörer. Att de sedan fått med sig hela vänsterrörelsen och alla världens miljöaktivister är något man verkligen kan förundras och förfasas över.

Sedan tidigare har jag varit på det klara med att jordens klimat alltid har varit i förändring, och jorden har varit både mycket kallare, och mycket varmare än idag. Att alarmisterna anser en moderat temperaturökning efter ”den lilla istiden” från 1850 fram till idag (c:a 1.2 °C) vara alarmerande är inte mindre än skrattretande. Dessutom har den globala medeltemperaturen inte ökat någonting under de senaste 20 åren. Men verklig data biter inte på den som redan bestämt sig för att lita på de ytterst osäkra matematiska modelleringarna som IPCC baserar sina utfästelser på. När man som alarmist även kan luta sig mot något så tryggt som ”vetenskaplig konsensus” är saken biff; du kan lugnt sluta tänka och sjunka tillbaka ner i din klimatkompenserade flygstol.

Jag läste i fjol en bok av Lennart Bengtsson som heter ”Vad händer med klimatet?” där han noggrant går igenom ett stort antal mekanismer som alla bidrar till hur klimatet utvecklas, men även vilka felkällor som finns i de mätningar som gjorts historiskt och som görs idag. Han är heller inte ett dugg orolig för klimatets utveckling, men om vi är på väg åt fel håll, så är det ändå ingen panik, då havens enorma massa gör förändringstakten för atmosfärens temperatur extremt långsam. Givet solens nuvarande instrålning skulle det ta ungefär 1000 år att värma havet 1 °C. Havet och atmosfären strävar såklart efter balans, så det skulle bli omöjligt för atmosfären att helt plötsligt löpa amok på det sättet som IPCC:s klimatmodeller hävdar (upp till 4.8 °C varmare år 2100). I sitt vintersnack i P1 snackade agronomen och klimatbedragaren Johan Rockström om 8 °C (!) uppvärmning innan nästa sekelskifte.

Jag känner mig tämligen säker på att den huvudsakliga anledningen till att temperaturen på jorden varierar som den gör över årmiljonerna är solens skiftande strålning på jorden; med andra ord något som får anses stå utanför människans nuvarande möjligheter att påverka. Alltså är det ett naturligt fenomen som politiker inte kan skylla på mänsklig påverkan.

Genom Tege Tornvalls bok har blivit mer trygg i denna vetskap och hittills har jag dessutom lärt mig följande;

1. Solen påverkar klimatet mer än bara genom sin direkta instrålning. Mycket tyder på att ökad molnbildning leder till högre reflektion av inkommande solstrålning, än vad molnen bromsar upp värmestrålning från jorden. Och molnbildningen verkar enligt forskning från CERN ha ett starkt samband med solaktiviteten. När solen är mer aktiv är även dess magnetfält starkare. Solens magnetfält (magnetosfären) skyddar solsystement från den kosmiska strålningen i varierande grad. Är magnetosfären svagare kommer mer kosmisk strålning att träffa jordens atmosfär, och där skapa aerosoler (molnkärnor) som sedermera kan kondenseras till moln. CERN har konstaterat att kosmisk strålning kan öka antalet molnkärnor i atmosfären med upp till 10 gånger. Så när solen är mer aktiv bildas färre moln, och solstrålarna kan värma upp jorden än mer. Således inget människan kan påverka.
2. Mänsklig aktivitet ger upphov till i runda slängar 9-10 Gton kol i utsläpp varje år. Det låter onekligen mycket, men betänk då att naturen själv omsätter omkring 220 Gton kol årligen genom utbyte mellan hav, atmosfär och vegetation. Människans bidrag till detta kretslopp är alltså kring 4 procent.
3. Vi blir hela tiden matade med idén att det är koldioxiden i atmosfären som gör så att temperaturen stiger via den sk växthuseffekten, men i boken visas tydligt att det finns mycket som tyder på att det är precis tvärt om. Det verkar snarare som att uppvärmningen som en ökad solaktivitet ger haven, leder till att haven släpper ifrån sig mer koldioxid till atmosfären. I iskärnor från Antarktis kan man tydligt se hur halten koldioxid i atmosfären följer temperaturen med en fördröjning på 800 år under de senaste 500 000 åren.
4. För att ytterligare stärka tesen om havets lugnande effekt på snabba klimatförändringar konstateras i boken att havet väger 270 ggr mer än atmosfären. Haven täcker 71 procent av jordens yta och är i snitt 3.8 km djupa, så det finns en hel del vatten som behöver värmas upp för att atmosfärens temperatur ska kunna skena iväg. De bägge medierna interagerar kontinuerligt, så atmosfären KAN inte på några decennier helt plötsligt varaktigt bli 4 eller 8 °C varmare.
5. Koldioxid verkar bidra med endast en minimal växthuseffekt, som dessutom är mättad. I laboratorier har man visserligen sett att koldioxid kan ha en förmåga att absorbera strålning i vissa våglängder, men det verkar som att atmosfären redan nu skulle innehålla tillräckligt med koldioxid för att absorbera nästintill all sådan strålning. En ökad koldioxidhalt skulle alltså inte ens teoretiskt öka växthuseffekten.
6. I IPCC:s klimatmodeller antas att en ökad koldioxidhalt i atmosfären skulle göra den kapabel att ta upp mer vattenånga, som i sin tur antas bidra till växthuseffekten. Det finns dock inga bevis på att detta stämmer i verkligheten. Enligt IPCC:s resonemang borde dessutom temperaturen i övre troposfären, på grund av detta, öka mer än vid marken, men satellitmätningar visar motsatsen. Man blir förundrad över att sådant inte får ”forskarna” att reagera och ifrågasätta sina teser.

Såklart finns det hur mycket mer fakta som helst som ytterligare stärker tesen att mänsklig aktivitet är av ytterst marginell betydelse för klimatets utveckling på jorden. Jag har här bara belyst några punkter jag inte haft ordentlig koll på, och kommer förmodligen stöta på fler jag vill dela med mig av när jag läser vidare.

Tills dess kan man fundera på hur man kan få fler att få upp ögonen för denna stora lögn. Hur många år till av data som motsäger alarmismen kommer behövas? Är det först när temperaturen går ner igen som de kommer ifrågasätta sina älskade klimatmodeller?

Jag är rädd att det kan vara så illa. Jag hoppas bara vi inte hunnit kasta bort för mycket av våra resurser, eller potentiellt förstört naturen på andra sätt för att stoppa ”klimatkrisen”.