Vänsterns kortslutning

Jag tänkte i detta inlägg resonera lite kring vänsterns övertygelser gällande sin egen ”fina” världsuppfattning och den faktaresistens som används för att bibehålla densamma. 

Vänstern säger sig gå i de främre leden när det kommer till att försvara och driva på liberala idéer gällande mänskliga rättigheter, tolerans, feminism, homosexualitet och antirasism. De går i pridetåg och säger sig vara motståndare till antisemitism och annan rasrelaterad diskriminering, och de hävdar även att de är för yttrandefrihet.

Allt detta låter ju bra och gott vid en första anblick, men när man dristar sig till att nämna att dessa ideal INTE representeras inom islam, eller i majoriteten av muslimska länder, då går det inte längre att diskutera ämnet. Nämner man detta faktum är man en islamofob som begår ”hets mot folkgrupp” och borde bannlysas från den offentliga debatten.

Hur går detta ihop egentligen?

Man får alltså inte ifrågasätta islam, det är tydligt. Det är dock inte alls lika tydligt att denna begränsning av yttrandefriheten skulle gälla även andra religioner. Att kritisera kristendomen verkar såvitt jag erfarit inte vara befäst med samma tabu.

Det verkar finnas en inbyggd ryggradsreflex att likställa all kritik mot just islam som en kritik mot alla muslimer. Detta är inte ett fungerande resonemang. Klart det finns muslimer som inte stödjer de rasistiska, antisemitiska och homofoba inslagen i islam, precis som att det finns kristna som inte stöder detsamma i bibeln. Och att kritisera idéer är långt ifrån samma sak som att kritisera någon på grund av deras ras eller härkomst.

Om man vill återanknyta till verkligheten så är de antiliberala värderingarna mycket mer utspridda inom dagens islam än inom dagens kristendom; så det finns goda skäl att diskutera, och på sikt reformera, det islamiska idégodset. Detta verkar dock vänstern inte vara redo att göra. De vill hellre ställa sig in hos islamiska ledare, eller posera som godhetsapostlar inför sina likasinnade. 

Oförmågan att kunna föra en konstruktiv dialog gällande islam leder tyvärr även till att extremism kan växa och frodas bakom den skyddande barriär som dessa godhetsapostlar utgör. Beröringsskräcken inför all form av kritik mot islam har gjort att man inte ens vågar drista sig till att ta avstånd från den fascistiska ideologi som fundamentalistiska uttolkare av islam har skapat; islamismen. Denna ideologi har ytterst lite stöd hos majoriteten av muslimer, men ändå klarar vänstern inte av att ta avstånd från den. Man undrar hur det kan komma sig. 

Så var står vi då? 

Vänstern tillåter inte kritik mot islam för att det enligt deras logik är kritik mot muslimer, vilket skulle vara rasistiskt, trots att kritiken mot islam är riktad mot värderingar som i sig är de facto rasistiska. 

Man får väl helt enkelt anta att vänstern tycker det är ok att muslimer är rasister, förmodligen för att muslimer är så underutvecklade att de inte kan förstå bättre. Fast ytterligare fallgropar i även detta resonemang åskådliggörs när man betänker att även muslimer som kritiserar islamiska värderingar får utstå samma kritik från vänstern som ”högerpopulister”.

När inte ens muslimer får kritisera sin religion och försöka ta steg mot en mer liberal islam, då undrar man vad som egentligen är grejen. Som för Maria Hind Alias…

Vill man låsa in alla muslimer i ett offerskap så att man alltid har en grupp att vara ”snäll” och ”god” emot?

Det är klart jag inte tror att vänsterfolket tänker så, utan jag tror helt enkelt att de väljer att sluta tänka någonstans halvvägs, och så gör de det som ”känns” bäst. Att ge till den de bestämt är den svagaste. 

Att sedan meningsmotståndare använder sig av sin yttrandefrihet för att dela med sig av sina tankar bidrar tyvärr ingenting till diskussionen i vänsterns ögon. De vet ju redan vad som är ”rätt”. Däremot blir de rädda att andra ska höra motståndssidans argument, så de ser till att kasta så många fula epitet på dem att ingen ska kunna ta dem på allvar längre. Och tyvärr fungerar det ofta. Och om det inte fungerar så försöker de på olika sätt begränsa yttrandefriheten till att endast gälla sådant som ligger inom deras egen värdegrund. Jag antar de jublade extra mycket när skämtlagstiftningen ”Hets mot folkgrupp” klubbades. I nuläget hoppas de väl extra mycket på EU:s nya uppladdningsfilter.

Avslutningsvis:

Kolla gärna in denna intervju med Sam Harris i Bill Mahers program Real Time från 2014, där de diskuterar islam, och de problem som finns med radikalisering. Plötsligt hoppar Ben Affleck in och börjar raljera osammanhängande om hur ond man är om man kritiserar islam. Precis som jag menar att den övriga vänstern fortfarande gör.

Och: Lyssna på podden Hur Kan Vi? med Yasmine Mohammed där hon berättar om hur det var när hon bröt med islam. Hon har skrivit boken ”Unveiled: How Western Liberals Empower Radical Islam”. Har inte läst boken själv än, men det borde man nog göra.

2 reaktioner på ”Vänsterns kortslutning

  1. Jätte bra skriven! Tänk på hur vänstern uteslöt den obekväma Amineh Kakabaveh, som kämpade mot hedersvåld i förorterna. Men på detta öga var de alltid blinda. Hon kallades rassist och narzist, skulle söka sig till SD, trots att hon är en feminist som växte upp i ett muslimskt land. Egentligen uppfyller hon alla krav för att passa i vänsterns offergrupp. Men hon glömde bort att sanningen inte passar i deras debattkultur.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s